Några axplock ur föreningens historia
– föredrag vid 130 årsjubileet 2003
År 1873 – Föreningen bildas
 |
Föreningen bildades den 16 december 1873 på initiativ av Förste lantmätaren J E Nyström. Han föreslog då att lantmätarna i länet skulle bilda en förening, som under namn av ”Norrbottens läns landmäteriförening” skulle ha till ändamål att åstadkomma ett gott samarbete mellan ledamöterna i länets lantmäterikår samt befrämja deras bästa.
Nyström betonade särskilt att enighet, flit och sammanhållning alltid varit rådande inom länet och hoppades att samma lyckliga förhållanden även skulle råda i framtiden. I stadgarna sades bl.a. att föreningens ändamål skulle vara att bland lantmäteristatens medlemmar befordra och underhålla enighet och hjälpsamhet och att bereda dem tillfälle till personlig bekantskap med varandra. Genom ömsesidigt utbyte av råd och upplysningar skulle man åstadkomma en god anda för att upprätthålla kårens anseende och befrämja det allmännas bästa. Närvarande vid det första mötet var även andrelantmätaren Olof Öhlund, kommissionslantmätaren Per August Brännström, vice kommissionslantmätarna Gabriel Öqvist och Zakarias Edvard Wallmark, avvittringslantmätarna Isak Wilhelm Hackzell, Lars Ruuth, Carl Gustaf Tycho Hollström, Henrik Vilhelm Boström, Johan Jacob Sundström, Johan Norberg, Isac Wilhelm Lindforss, August Rheborg, Clas Wilhelm Holmström, Lennart Hollström, Ulrik Leonard Grape, Olov Wennberg och Carl Axel Sjöberg. Den första styrelsen bestod av J E Nyström som ordförande, J W Hackzell som sekreterare och skattmästare. Övriga ledamöter var P A Brännström, K J Grape och O Wennberg. |
Johan Nordbergs fond och understödsföreningen
 |
År 1902 avled kommissionslantmätaren Johan Nordberg. Han var ogift och bodde vid sin död i Uppsala. I sitt testamente angav han att av hans kvarlåtenskap skulle det bildas en fond som skulle användas till understöd åt änkor och barn efter lantmätare i Norrbottens län.
En bestämmelse i testamentet sade att Nordbergs hushållerska Betty Sundling under sin livstid skulle få uppbära räntan på kapitalet. Hon dog först år 1938 och kapitalet var då 9.787 kronor. 1939 fastställdes stadgar för fonden som innebar att styrelsen skulle bestå av landshövdingen, landssekreteraren och landskamreraren. Från år 1960 sköts fonden av understödsföreningen.
|
Understödsföreningen
Under 1800-talets senare del blev det allt tydligare att den sociala tryggheten för lantmätarnas familjer var bristfällig. Om familjeförsörjaren avled stod änkan och barnen i det närmaste blottställda och var tvungna att försöka få sitt uppehälle genom släktingar eller osäkra tillfälliga sysslor, om den avlidne maken inte lyckats skapa någon mindre förmögenhet.
Lantmätarnas pensionsvillkor var också dåliga och lantmäteriföreningen beslöt i januari 1884 att uppvakta regeringen med en petition om förbättrade pensioner för kommissionslantmätarna. När denna ansökan blev avslagen tog föreningen upp frågan om bildande av en enskild pensionsförening för lantmäteristaten. Detta gick dock inte att genomföra och medlemmarna uppmanades att i stället själva gå med i någon redan befintlig kassa.
År 1897 antog föreningens medlemmar ett förslag till att bilda ”Lantmätarnes i Norrbottens län understödförening för deras änkor och barn”. Stadgarna godkändes i februari 1898 och föreningen fick redan från början 30 medlemmar. Årsavgiften bestämdes till 30 kronor.
Föreningens ändamål angavs vara att ”bereda understöd åt enkor och barn efter landtmätare och deras medhjälpare i Norrbottens län”.
En ny lagstiftning gjorde att understödsföreningen år 1949 upphörde och i stället uppgick i den nybildade ”Lantmätarnas i Norrbottens län pensionsförening”.
Gratifikationer
Vid föreningens årsmöte år 1876 tog man upp frågan ”Böra några gratifikationer utdelas och till hvilka?”. Beslutet blev att änkan efter kommissions- och avvittringslantmätaren J. J. Wibell skulle tilldelas en gratifikation om 30 kronor.
Även vid kommande årsmöten fortsatte man att dela ut huvuddelen av medlemsavgifterna som gratifikationer till avlidna kollegors änkor och barn m.fl. Sista utdelningen skedde år 1937.
1896 – Ackordering om arvoden
Kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare var för sin utkomst helt beroende av inkomsterna från sina uppdrag. Det fanns ingen distriktsindelning och jordägarna kunde vända sig till den lantmätare i länet som de själva önskade. Detta medförde att vissa lantmätare hade goda inkomster medan andra knappt kunde skaffa sig en dräglig utkomst. Särskilt för de yngre lantmätarna som inte hunnit göra sig kända bland markägarna var detta ett stort problem. Konkurrensen om förrättningarna gjorde att en del lantmätare började ackordera med jordägarna om prutning av arvodena.
För att hindra ett sådant olojalt handlande och för att ”åstadkomma sann enighet och kamratanda” träffade lantmätarna i Norrbotten år 1896 en överenskommelse om att upphöra med ackordering vis lantmäteriförrättningar. Den som bröt mot överenskommelsen skulle utge ett vite om 1000 kronor som skulle tillfalla lantmäteriföreningen. Lantmätarna förband sig också att inte anställa någon tjänstemedhjälpare som inte i sin tur förband sig att efterleva överenskommelsen. År 1900 förlängdes överenskommelsen i ytterligare 10 år.
Lantmäteriföreningens gravplats
 |
År 1915 inköptes en gravplats i Luleå för föreningens medlemmar. Anledningen var att en av medlemmarna, kommissionslantmätaren och amanuensen Axel Harald Högström som avlidit samma år hade blivit bisatt i allmän grav. Distriktslantmätaren Ernst Leander väckte då frågan om det ej vore överensstämmande med föreningens anseende och syfte att anskaffa en
egen gravplats på Luleå kyrkogård, ”där kamrater, som ej hade några närstående på platsen, vid sitt frånfälle kunde begravas”. Gravplatsen pryddes med en vacker sten År 1948 började man diskutera om att överlämna den fortsatta vården av gravplatsen till kyrkorådet i församlingen .Kostnaden för detta bedömdes dock vara för stor för föreningens kassa. År 1958 erbjöd man Högströms son att överta graven. När man inte fick något svar från honom överläts gravplatsen i stället till Luleå domkyrkoförsamling för 50 kronor. Gravstenen står ännu kvar på vänstra sidan vägen som går upp mot krematoriet. Texten på gravvården är: Norrbottens lantmätare A.H.Högström + 19 15/1 15 |
Grälbergabilderna
 |
I föreningen ägo finns en serie akvareller som illustrerar olika paragrafer i 1866 års skiftesstadga. De är utförda av lantmätaren Konrad Jansson och försedda med texter av Ernst Indebetou.
Akvarellerna ställdes ut vid allmänna lantmätarmötet i Stockholm år 1896. Serien bestod av 16 bilder och kallades ”Laga skifte i Grälberga by”. Lantmätaren Orstadius i Arvidsjaur övertalade Konrad Jansson att sälja bilderna till honom. Efter hans död kom bilderna att ägas av överlantmätaren Carl Axel Sjöberg i Stockholm, som tidigare arbetat i Luleå, och senare av överlantmätaren Filip Granlund, som skänkt bilderna till vår förening. Föreningen har i olika omgångar låtit göra reproduktioner av akvarellerna. Från början var köp av bilderna förbehållet medlemmarna i Norrbottens läns lantmäteriförening, men numera kan de förvärvas av alla intresserade. |
Lantmäterimuseet
 |
År 1917 överlämnades till föreningen bl.a. en gammal stångcirkel och ett uträkningsinstrument som var konstruerat av förre kommissionslantmätaren på länet Ulrik Leonard Grape. Samtidigt uttalades en förhoppning att de skulle ingå i ”ett möjligen blivande lantmäterimuseum”.
Medlemmarna fortsatte att skänka sina gamla museiföremål till föreningen. En del av samlingen utlånades till en utställning i Stockholm i samband med lantmäteriets 300-årsjubileum och det nordiska lantmätarmötet. Tyvärr verkade det som om de utlånade föremålen inte blev återlämnade. Det blev heller inte av med att inrätta något lantmäterimuseum och de kvarvarande föremålen ”hittades” på 1970-talet på det gamla lantmäterihusets vind. År 1985 bildades Föreningen Norrbottens Lantmäterimuseum med representanter för överlantmätarmyndigheten, länsstyrelsen i Norrbotten, Norrbottens museum och vår lokala lantmäteriförening. Verksamheten skulle bedrivas under namnet Lantmäterimuseet Luleå. Föreningen fick tillgång ett rum i lantmäterihusets källarvåning. Efter något år tog lantmäteriet tillbaka lokalen och vi fick magasinera föremålen i ett par celler i det gamla fängelset ”Vita Duvan”. Efter någon tid fick vi utrymma även rummen i fängelset och flytta samlingarna till lantmäteridistriktets förråd i Stadshuset. År 1996 fick vi disponera ett rum i lantmäterihuset och kunde äntligen börja planera för ett riktigt lantmäterimuseum. Men ingen glädje varar ju beständigt och snart fick vi åter utrymma lokalen och magasinera samlingarna på lantmäterihusets kallvind. För att kunna visa åtminstone delar av samlingarna anskaffades montrar som placerades i trapphuset mellan gamla och nya lantmäterihuset. För närvarande pågår flyttning av museet till ett par rum i källarvåningen. I Lantmäterimuseets verksamhet ingår även att sprida kunskap om lantmätarnas verksamhet, speciellt i Norrbotten. Föreningen har därför gett ut flera böcker och skrifter. |
Årsmötet den 3 mars 1945
En visa vid årsmötesmiddagen, troligen författad av Bertil Lindgren
| Nu lantmätarbröder från norr och till söder
av Norrbottens län har sitt möte begått och skola nu festa långt mer än de flesta ty månader börja och lön ha vi fått och särskilt vi glädjas åt vår Ö.L.M som lämnat sitt fiske och rest till oss hem De gör oss så livad så lustiga faderalla det gör oss så livad så lustiga faderej
|
Filip Granlund (1888-1975). Född i Edefors. Dlm i Boden 1921. Ölm 1926-1953. Ordf 1927-1936 |
|
|
Vi fått importerat ett Ö.L.M biträde som tillika varit aktiv officer med vana vid drill och med glatt ordakväde han snart exercerar med oss som han vill Med honom kom La som ju är hanses viv med glitter i ögat och smärt om sitt liv De gör oss så livad så lustiga faderalla… |
Hans Wetterhall (1907-1997). Bitr ölm 1944. Överdirektör i lantbruksstyrelsen 1948
|
|
|
Nils Johnson vi hälsa som ärad kollega en skottsäker herre med myndiger ton och hans egenhet, ja, det kan man nog säga är bortfallen vördnad för K.B:s person och arkitekter som jobba med plan för honom är dom inte bästa Guds barn De gör han så arger så ilsken faderalla … |
Nils Johnson (1899-1975) Född i Karlskrona. Dlm i Boden 1936-1951. Bodens distrikt och i Karlskrona dt 1951-1965.
|
|
|
T. Åryd som älskar i toner sig dvälja bland klassisk musik ifrån en grammofon så snart han far hit då får Fritz Olle sälja det bästa som finnes av Strauss och hans son Själv säger han dock att han forskar och gnor uti vårt arkiv, fastän ingen det tror Här blir han så trötter och törstig faderalla …
|
Tage Åryd (1900-1981). Född i Grythyttan. Dlm i Gällivare dt 1939-1952 och i Faluns dt 1952-1965. |
|
|
Karl Johan den store konsthabitueén har haft en utställning och fått god kritik och kommit i bladet med all roundklischeér tuvhoppare, känslig för konst och musik Nu går han och väntar att höst det ska bli jo, månad oktober, det var viss you see Då blir han så livad och lustig faderalla … |
Karl Johan Sundström (1905-1993). Född i Skogs sn, Västernorrlands län. Dlm i Pajala dt 1938-1948, i Örnsköldsviks östra 1948 och i Bräcke dt 1966
|
|
B. Frostberg i obygden söker en våning han kan inte få nån, så hemskt är det ställt hur vore det dock att för honom som skåning gå upp uti folket och bo uti tält? Och med nya bössan gå ut och ta korn på matsliga viltet, som brukar ha horn Då bör han bli spänstig och livad faderalla …
|
Bertil Frostberg (1906-1996). Född i Harlösa förs, Malmöhus län. Dlm i Jukkasjärvi di 1944-1948 och i Kiruna dt 1948. Bitr ölm i Kalmar län 1948 och dlm i Ängelholms dt 1966-1972. |
|
|
Magnusson och Linders man plär sammanställa den ene ju följer den andre i spår De båda distrikten snart högt börja gälla skall fotas från höjden, få se hur det går Dit sökes väl snart ifrån södra distriktet i mätningshänseende är där allright Dom gör det så livat så lustigt faderalla … |
Sigurd Linders (1910-1983).Född i Stockholm. Tjg i Norr-botten omkr 1942-1948. Dlm i Burträsk dt 1949 och bitr. ölm i Göteborg 1955 Knut Magnusson (1909-). Född i Lund. Tjg i Norrbotten omkr 1943-1947. 1964 bosatt i Canada
|
|
|
Om Sander så vill vi ock sjunga en visa fast aldrig man vet var man haver den karln Till skämt är han snar, och det måste man prisa och klipsk uti huvut han var ren som barn Men nickningen hans, den är smittsam minsann för pratar han med en, ja då nickar en ann Då ser man så livad och lustig ut faderalla …
|
Torsten Sander (1910-1986). Född i Karesuando. Bitr. ölm i Norrbotten 1948, ölm i Västerbottens län 1951 och fastighetsråd 1971 |
|
|
Till våren så reser vår Pålle ifrån oss vi kunna ej säga så ledsna vi bli för vi med gemytet i väsendet vant oss så äkta och skånskt utan allt hyckleri Till avsked så sjung nu för oss om din gris som dog en ohygglig död på allt vis Då kanske vi bli livade och lustiga faderalla …
|
Erik Paulsen (1911-1988). Född i Malmö. Tjg i Norrbotten omkr 1942-1945. Dlm i Vimmerby dt 1953. |
|
B. Jonsson har kommit till oss ifrån Ume och hamnat hos Wall, som för alla är känt och flirtar med flickan han sitter just nu med ”hon hör till distriktet”, sa Göran på skämt Men att han är duktig, det alla ju vet på stakning och mätning han inte går bet Det gör oss så livade och lustiga faderalla ...
|
Bertil Jonsson (1914-1969). Född i Umeå. Tjg i Norrbotten omkr 1943-1950. Bitr. ölm i Västerbotten 1953
Karl-Göran Wall (1896-1964). Född i Västervik. Dlm i Luleå dt 1933 och i Kalmar södra 1948. |
|
|
En ny liten kvinna har kommit till kåren och Blom, hennes namn, snart i Carlsson byts ut Det är ju så där, att de unga om våren vill giva varandra en ring absolut Välkommen ibland oss vi önska Er vill och massor av lycka och våning därtill Då blir ni så livade och lustiga faderalla … |
Lennart Carlsson (1914-1976). Född i Askersund. Dlm i Piteå dt 1954 och i Skövde dt 1967 |
|
|
von Sydow får gälla blå adeln ibland oss så glad uti flickor med ljusan hårfärg han lärt sig i Tyskland att ta allt i en gro´s men omsätta´t här kanske bliver ett snärj Nu dväljs han i Kalix med mätning vart dag och far han till Lule blir Siv ganska glad Ja då blir dom så livade så lustiga faderalla … |
Svante von Sydow (1915-1997). Född i Bodträskfors. Tjänstgöring i bl.a. Kalix dt. Stadskartograf 1946-1948. Dlm i Bodens dt 1961 och i Örebro södra 1970. Ordförande 1964-1965 |
|
|
Och Truedsson är den välklädde i kåren med slipsar som likna en rosende dröm och Mandahl har skogsavfattningar om våren de passa för honom som hästsko i söm De båda få gälla som slutstrof i dag i lantmätet än äro de oskrivna blad Men de göra oss så livade och lustiga faderalla …
|
Karl Erik Trudesson (1918-). Född i Knisslinge, Kristianstads län. Dlm i Kiruna dt 1955 och i Karlskrona 1965
Bo Mandahl (1915-). Född i Sura, Västmanl. län. Tjg i Norrbotten omkr 1942-1948. Dlm i Falu dt 1966.
|
|
|
Den ende bland de närvarande äldre lantmätarna som inte blivit omnämnd i någon vers är Bertil Lindgren f 1902 , distriktslantmätare i Råneå distrikt, och det är därför sannolikt att det är han som är författare
|
Bertil Lindgren (1902-1975). Bytt namn till Hjortzberg. Född i Luleå. Dlm i Råneå dt 1938, i Luleå dt 1948 och i Uppsala södra 1954. Ordförande 1946-1953. Hedersledamot 1954 |
